Kungariket England (engelska: Kingdom of England) var från år 927 till 1707 en stat till nordväst om Kontinentaleuropa. När Kungariket England var som störst täcktes två tredjedelar av ön Storbritanniens södra del (både dagens England och Wales) och flera mindre avlägsna öar, som i dag består av jurisdiktionen England och Wales. Riket hade en landgräns med Kungariket Skottland i norr, och i början av perioden var dess huvudstad och kungliga residensstad Winchester, men Westminster och Gloucester medgavs nästan lika status där Westminster successivt fick företräde. England som nationalstat började på 800- eller 900-talet men har i stort sett sitt ursprung i den anglosaxiska bosättningen av Storbritannien och Heptarkin för småskalig stater som följde och slutligen enades. Den normandiska invasionen av Wales från 1066 till 1283 (formaliserades med Rhuddlanstadgan år 1284) satte Wales i engelsk kontroll och införlivade Wales i det engelska rättssystemet i och med Laws in Wales Acts 1535-1542. Från 1603 styrdes England och angränsande Skottland av samma regent i en personalunion men de båda länderna var fortsatt skilda stater. England och Skottland förenades för att skapa Kungariket Storbritannien enligt villkoren i Unionsakterna 1707. Trots en politisk union med Skottland är det moderna England en av Storbritanniens riksdelar. City of Westminster i London hade blivit de facto-huvudstad i början av 1100-talet. London har således fungerat som huvudstad i Kungariket England, sen Kungariket Storbritannien (1707-1801) och därefter, tills idag, som huvudstad i Storbritannien. Källa: Wikipedia (sv)